...
Jon frågade om det var en bra eller dålig känsla, men jag vet inte ens det.
men annars är jag less på min putmage. ska ta mig tusan sova i korsett i natt. men jag tror inte jag har någon tillräckligt tight.
Michaela har varit här <3
I onsdags kom hon hit vid lunch. Då hängde vi hos farmor, och på kvällen var vi bjudna till Therese och Maria på klädparty. Det var kläder från Lingon och Blåbär. Sofia hängde med oss där. Mycket trevligt!
Torsdag hängde Michaela med mig och träffade mina mamas och Iris homies :-) Ochså mycket trevligt! :-) Sedan for vi till farmor och fixade mat där och hängde. På kvällen for vi till Karin och åt tacos, och sedan hem hit och åt götta och såg film.
Idag badade Michaela och Iris, och Iris tyckte det var så kul! Bästa gången hittills tror jag :-D
Sen skulle vi skjutsa farmor på begravning, och sedan for vi en sväng på stan. Och sen for Michaela hem :-( Dagarna gick då väldans fort.
tjännaaa
Iris fick prova hoppgungen och Tindras spexiga babygym. ;-P
Pyjamas på! Redo för natten!
torsdag
Först vandrade Iris och jag in till stan. Först gick vi till polisen för att hämta hennes pass. SUPERsöt såklart var hon på passet :-D Sedan gick vi en kortis på ÖA för att visa upp Iris för en jobbarkompis till Jon. Efter det gick vi upp till Församlingshemmet för att hänga med mamas och Iris baby-homies. Mycket trevligt som alltid :-) Hoppas verkligen vi fortsätter att ses. Att det inte dör ut.
Sedan var jag på väg hem, men vände och gick ned på stan. Träffade Anna, så hände med henne och Micke en kortis. Och sedan kom Sofia ned. Vi gick på Ica, sedan träffade vi Karin och gick hem till henne en sväng. :-)
Har märkt att nu när man blivit mamma så har man ungefär tappat 50% av sitt ordförråd.
trött och ledsen
Träffade dr Åsa på spec. mödra vården i dag. Träffade henne av 2 anledninigar , varav den ena är på grund av min klåda. Svamp trodde hon inte att det var, efter att hon gjort ett snabbtest, men tog en odling ändå. Kan ev vara östrogenbrist. Så jag har hämtat en en östrogensalva på apotektet. Fick även recept på kortisonsalva. Så det ska jag prova.
Den andra anledningen är min bristning i muttan. och så mycket säger jag om det.
:-( så himla jobbigt. jag bara grinar idag.
tadaa
Och här har vi min mage 10,5 veckor efter förlossningen. Den putar mer i verkligheten.
Och några bilder på älsklings-iris :-)
Mormor har stickat mössa och tröja :-)
Vi är och träffar mama- och baby homies :-)
uscha buscha
Det svider och känns inte som brännässlor längre i alla fall. "Bara" superjobbig klåda.
uppföljning
och så här gick det...
Hon klarade av att ligga i sin säng på sin höjd 5 minuter. Men jag kom på att jag nog tagit mig vatten över huvudet, då både det skulle vara sova tidigare och i sin egen säng. Så nu har det blivit att hon får börja med att lägga sig tidigare, själv, i våran säng. Började lägga henne ungefär vid åtta-tiden igår, och strax efter tio sov hon. :-) Och då sov hon till 04.30! Åt, bytte blöja, somnade om till 07.30, åt och somnade om. Och hon sover än! Tillsammans med pappa.
Idag har jag ringt till BVC, har behandlat Iris torsk med några tabletter. Nu vad de hette.. Ska i alla fall dit idag kl 11.00 så ska sköterskan få kika, och så ska vi ta en kur till. För vi ska till doktorn nästa vecka. Så vi ger det en chans till med de här tabletterna. Och om det inte blivit bätte så blir det mycostatin..
hej hej!
Något annat kul att idag har hon klarat av att ligga för själv jääättelänge i babygymmet. helt otroligt. Imorse låg hon kanske 30 minuter, och nu har hon nog legat 30 minuter också :-D Skönt för mamma! Då jag annars får lov att bära omkring henne, eller ha hon i knä. Innan idag så vill hon på sin höjd ligga för sig själv i allra max 10 minuter. Oftast är det 3-5 minuter.
Sedan ska vi börja med nya sovrutiner. För just nu ser det ut såhär. Jag och Jon lägger oss vid 23.30-00.00 -tiden. Och då lägger också Iris sig. Men tänker nu ändra detta till att hon får lägga sig tidigare och i sin egen säng. Ja vi får väl se hur det går. Men ska i alla fall börja idag.
Nej undra om man hinner fixa lite kvällsfika till sig själv innan det är dags att bära på jäntan ;-P
.. 1,5 timme senare. Nu ska jag ta för mig fika!! Nu ligger hon i sin säng. spännande. Får vi se hur länge hon sover.
Iris
Förra veckan när Iris var hela 8 veckor gammal var vi på BVC för att mäta, väga och kolla av lite grejer.
Lillstumpan vägde hela 6175 gram och var 61 cm lång. Våran lilla älskling som är så stor.
På tal om stora bebisar. Jag får den känslan att det är "fel" att ha stora bebisar. Eller fel och fel. Som att det skulle vara bättre om man hade en liten bebis. Får den känslan av att folk tycker så. Liten = söt. sötare?
Det är ju knappast som att jag gjort Iris stor medvetet. Hon äter, växer och är frisk. Huvudsaken det!
För oss är hon den sötaste och finaste som finns. Jag tycker snarare att det är häftigt att jag fött en stor bebis. Inte alla som klarar det.
Och Iris smultronmärke på huvudet. Där känner jag också att jag måste förklara för folk. Vet inte varför. Men får för mig att folk undrar men vågar inte fråga. Jag är lite orolig över att det ska tokväxa också.. Det har ju börjat skjuta på höjden. Hoppas det inte blir nå större...
Imorgon är det lunch med mamas och Iris homies igen :-) Alltid lika trevligt! Denna gång kanske inte Iris ska sova hela tiden ;-)
ingen dans på rosor
Idag blir det inget Å-vad-underbart-liv-jag-har-inlägg. Nej nu ska vi ta lite vardags-inlägg. Nu kanske det låter superjobbigt. men allra oftast är det inte det. Bara ibland. Som idag.
Nu är klockan snart dags för lunch, och jag har inte hunnit ta på mig kläder eller ätit frukost. Nu blir det att jag priorterar att skriva detta inlägg istället eftersom jag har ett behov av att ventilera mig.
Idag känns det drygt att hon inte kan ligga själv mer än 5 minuter. Knappt det ibland. Ständigt bärande. Hon kan inte somna själv. Hon somnar i min famn, jag lägger henne i sängen, hon vaknar. Och det börjas om. Drygt att hon nu måsta ha Minifom-droppar innan varje amning. För ibland är det drygt nog att fixa med de här uppsamlingskopparna, och handdukarna och sölet. Sedan måste det ju skötas med att dutta wichyvatten i munnen på henne eftersom att hon har torsk. Och det vill man ju få bort. Men inte så lätt att komma ihåg det jämt. Sedan ska hon ha de dagliga dropparna av d-vitamin. Måstes också kommas ihåg. Sedan att det bara är jag som kan bära hon när hon är upprörd. För Jon duger inte. T ex igår då jag var rätt trött på kvällen, och när vi ska sova då tokskriker hon. Men hon bara skiker och skriker när Jon går omkring med henne. Så då måste ju jag kliva upp, och då blir hon lugn, Men får fortsätta vagga henne i en evighet eftersom om jag lägger ned henne börjas det bara om. Sedan har jag ju nå jädra skit mellan benen, svamp eller vad det kan vara. Så jag håller på att prova behandla med Lactal, som ska tryckas upp i muttan vid sänggånende. Hade ju självklart tagit det innan det var dags för mig att ta över Iris-bärandet. Så ja, allt rann ju inte ut. Men tillräckligt för att det skulle svida över hela muttan, samtidigt som man står och vaggar en Iris.
Sedan är det drygt att jag efter varje amning måste rengöra de här kopparna, för de måste ju vara rena när det eventullet blir akutamning. Man inte lust att diska ur de med en skrikande Iris under armen.
Nej om man ska försöka ta en brödsmula och dricka vatten.
Äsch, det är inte så farligt som det låter, bara någon gång. ;-p
Omsjö
Iris har fått massa massa prickar i ansiktet. Ser ut som att hon kommit i puperteten. Det skjiljer sig från dag till dag, ibland mer ibland mindre. Igår var det i alla fall sjukt mycket. Jag ljuger inte om jag säger att hon säkert hade 2000 prickar i ansiktet. Idag är det bättre. :-) Annars hade hon sitt värsta skrik natten som var. Var otrösterlig i kanske 15 minuter, men det var galet långa 15 minuter. Försökte amma, ta av hon pyjamasen i fall hon var för varm, blöjbyte, men inget verkade funka. Jo, efter massa skrikande var det att gå och vagga som hjälpte. Det är ju lagomt mysigt när man är sjukt trött ;-P Sedan blev det mer stressigt för i rummet intill låg Uffe, Karin, Axel och Elsa och sov. Eller ja, försökte sova kanske det var ;-)
Imorgon blir det Sundsvall för hela slanten. :-) Har längtat till att få komma ned och hälsa på och få visa upp Iris! :-)
Hej hej!
Men det som är jobbigt är att hon nu verkar hamnat i en fas då hon inte kan komma till ro. Detta verkar vara varje kväll mellan 19 och fram till att hon somnar vid tolv, halv ett. Det enda som duger är att man bär henne och går omkring. Då kan hon somna, och så provar man sätta sig med henne i soffan, efter ett tag vaknar hon och är olycklig, då är det bara att resa på sig. Och så håller det på. Fick till exempelvis stå och se film igår ;-P Hoppas det går över snart! Eller om man ska prova sånna där droppar för magen. Fast det verker inte som att hon har ont i magen..
Förra veckan var vi Sollefteå i Joel och Evelinas nyköpta hus. :-) Fick träffa Novalie, som är 3 veckor äldre än Iris. Vi var där onsdag-fredag. Sedan begav vi oss till Husum och stannade där till söndag. På lördagen tog vi en sväng in till stan för grillning/fika och kubbspel och lite brännboll med vänner. Vilket var väldigt mys. :-) På söndag for vi (Jag, jon, Anna-Lena och Ulf) med Elsa och Axel till Mosjön för att de skulle få hoppa lite hoppborg.
Idag ska lilla familjen till stugan och hjälpa pappa måla om stugan.
Iris och Novalie
Jon och Iris sover
Fullsatt hos farmor
Alva på Vikingavallen
Tillbaka till Husum. Elsa gillar jon :-)
Mosjön!
vilken härliga dag la la laa lala
Men igår kväll var det inge bra dag för Iris. Tror hon hade jätteont i magen. För hon var så ledsen. :-( Så idag har man lite ont i ryggen och armarna efter allt bärande. Men vid 01.00 gick det över och åt hon och somnade. Sedan sov hon till 05.30 och åt, blöjbyte, sedan sov vidare till 09.00, åt, bajsade, bytte blöja :-) Och sedan var hon vaken en stund och hickade. Men nu sover hon igen. :-)
Och mina älsklingar en morgon för någon dag sedan <3
min mutta
Jag sprack i alla fall under förlossningen. Inget som man kände att man gjorde. Kanske låter läskigt. Men så är det. Det är annat som känns då ;-)
Jag hade i alla fall riktigt ont mellan benen tiden efter förlossningen. Kändes okej när jag knapra alvedon och diklofenak. Men efter en vecka ville jag sluta med diklofenak eftersom det går över i bröstmjölken och man bara ska äta det tillfälligt när man ammar. Så jag slutade med det på söndag. På måndag kunde jag inte gå. Planläge hela dagen. Detta en vecka efter förlossningen. Någon dag tidigare hade jag tagit mig möjligheten att spana in de nedre regionerna. Ja, som jag misstänkte så såg ju det inte ut som tidigare. Sedan tyckte jag att saker som bör sitta ihop inte satt ihop.. Pratade med mamma i telefonen på måndagen och berättade detta plus att jag hade så ont. Mamma tyckte jag skulle ringa till Specialistmördravården på tisdagmorgon för att boka tid så någon skulle kika på mitt underrede. På tisdagmorgon låg jag i sängen och ringde från Jons telefon och hamnade i telefonkö. Och medans jag ligger och väntar så ringer mamma på min telefon. Hon har en tid ledig och säger att jag kan komma till henne så hon får kika. Jag kände att det var lika bra. Så kl 11 så får hela lilla familjen till Ankaret. Ja väl där kollade mamma läget och konstaterade att stygnen hade lossnat och att hon tyckte att en doktor skulle kolla. Så jag fick en tid uppe på Specialistmödravården kl 13.00.
När klockan tickat till ett så var vi där uppe och fick träffa barnmorskan Eva och doktorn Nadia. Nadia kollade hur det såg ut först ytligt och sa "Och vad är problemet? Det här såg ju normalt ut" (Så det är alltså normalt att ser ut som att saker inte sitter ihop där de ska sitta ihop ;-)) Sedan började jag gråta utan att hon börjat peta och då sa hon "Å gör det så ont?" jag svarar snyftandes "Ne, men snart" Sedan kollade hon läget "inne där" och då sa hon "jaha, det här såg ju inte så bra ut". Har tydligen en infektion och får två antibiotika utskrivet. ack ack. Jag frågar om jag kan fortsätta med diklofenak och det kunde jag thank god! Troligen fick jag infektionen på grund av att jag tappade så mycket blod under förlossningen och kroppen blev mer mottaglig för skit.
Efter några dagar börjar det kännas bättre och idag efter en vecka så känns det helt okej. Och jag slutade med diklofenak för andra gången i söndags och knaprar bara alvedon nu. Så det har blivit mycket bättre. Nästa måndag är det återbesök så jag hoppas att allt är i sin ordning då!
Se vad lång våran ängel är! :-D
"vecka 40+0"
(Jag vet att jag passar skitbra i nätbyxor ;-P)
Vecka 39+0 Precis en vecka innan Iris kom till världen
"Vecka 40+0" Samma dag som Iris kommit till världen.
1 vecka efter Iris kommit till världen. Naveln pekar fortfarande utåt ;-P
När lillan kom till jorden, det var i Maj
Söndagen den 30 maj. Beräknad dag. Vaknade, blev på dåligt humör då man insåg att inget hänt under natten. Firade mamma, farmor och morsdag. På kvällen var vi till husum och åt och tog det lugnt. For därifrån vid 20 kanske.
Hemma la jag mig i badet. Skrev till mina mamas på familjeliv att jag skulle lägga mig i badet och invänta värkar eller att vattnet skulle gå... Inte trodde jag då att det faktiskt skulle hända!! :-D Jag badade i alla fall, klev upp, torkade av mig. Märkte att det sipprade en liten stråle mellan benen. Hmm.. jaha? Kanske bara vatten från badet. Torkar. Kommer lite till. Ropade på Jon: "Jag tror kanske att vattnet har gått eller så har jag kissat på mig!" Jon kom och kollade på fläcken som låg på golvet och sa: "Det där är inte kiss. Sedan är det ju nå vita grejer där också". Medan vi stod där kom det mer, en större stråle som for på golvet. Haha. Gud. Det måste vara vattnet!
Ringde mamma och berättade. Hon sa att jag skulle ta på en binda för att se om det kom mer, ifall det skulle vara vattnet från badet. Sedan ringde jag förlossningen och fick prata med Eva som sa att vi var välkomna in! Galet! Sa till Jon: "Ne nu blev jag lite rädd". Fast skrattade en massa samtidigt, för att det verkligen var på gång! Jag kände i alla fall inga värkar än. Tog det lugnt och packade det sista i väskan. Fixade mat till katterna. Jon tyckte att jag tog lång tid på mig! Men jag kände mig inte stressad, för det hade ju inte kommit igång än. Skulle ju säkert få fara hem igen. Man får göra det och invänta värkar om det inte kommer igång efter vattenavgång.
Vi brummade mot förlossningen, klockan var ungefär 22.00. Och då såklart! På parkeringen såg jag min gamla klasskamrat Olle med hans gravida tjej. Nej! Jag hade världens pöl mellan benen! Ville inte riktigt heja på honom just då! :-P Vände mig om, låtsades hämta något i bilen = gömde mig. Jon förstod inte vad jag höll på med ;-) Ångrar att vi aldrig knäppte kort på mig när byxorna var dyngblöta. ;-P
Väl uppe på förlossningen träffade vi barnmorskan Hillevi (som vi hade förra gången vi for upp förlossningen). Yes! Hon var ju så bra! Och barnsköterskan Siw. Hon sa att det var en klar vattenavgång och så använde de ctg för att kolla lillans hjärtljud och sammandragningar. Jag hade lite sammandragningar. De började kännas som lätt mensvärk. Och mina sammandragningar tidigare har ju aldrig känns något. Hillevi trodde ändå att vi skulle få fara hem igen och invänta värkar. Fick sitta med ctg ett extra tag för lillans hjärtljud gick upp något och Hillevi ville att de skulle bli ok innan vi skulle få fara hem.
Fick i alla fall mer ont. Fick alvedon och dexofen. Det blev så att jag stannade! Jösses! Nu hände det verkligen! Fick mer ont, som menssmärta. Fick varma vetekuddar. Tycker inte de hjälpte så mycket. Frågade efter annan smärtlindring, fick tips om att duscha med strålen mot "tjejmagen" och att Jon ska duscha med en annan stråle mot ryggslutet. Vi gick till duschen. Nu började det göra riktigt ont. Jag profylaxandades. I duschen satt jag på en pall och hade strålen mot magen, men jag ville att Jon skulle duscha hela mig, inte huvudet då. Utan hela kroppen för jag började frysa och tokskaka. Men det gick över. Jon fick stå i kallingar bakom mig. Hihi. Tyckte att detta hjäpte rätt bra ändå.
Men sedan efter en halvtimma gjorde det lite för ont. Nu var det jobbigt. Vi ringde efter hjälp och jag frågade om man kan få prova lustgasen. De kopplade på ctg igen och kollar hur öppen jag var. 6 cm! Självklart att jag skulle få lustgas! Klockan var nu strax efter tolv. Jon guidade mig när jag skulle börja andas och när jag skulle sluta. Detta kunde han avläsa på ctg:n. Man såg siffor som började stiga, då var det dags för mig att börja andas. Och sedan när de klingade av sa han till mig att sluta andas in. Och det blev världens skönaste värkpauser med lustgasen! Jag kunde nästan somna mellan värkarna!
Först låg jag på rygg ett tag, men efter ett tag ville jag prova att halvstå mot sängen (man kan he upp ryggen). Att byta ställning var ett av det som gjorde ondast under förlossningen! När jag väl stod där så gjorde det sjukt ont i höfterna, ljumskarna. Hade aldrig tänkt att det skulle göra så ont just där! Trodde mest det skulle kännas mellan benen!
Efter ett tag ville jag tillbaka till rygg. Gjorde fortfarande ont i höfterna och ljumskarna så jag bad om de där benstöden man kunde fälla upp. Så nu satt jag i gynläge. Kändes skönare att kunna avlasta benen i den ställningen. Sedan vid tre tror jag så började jag spänna magen under värkens topp, Utan att direkt kunna styra det. Dags att kolla hur öppen jag var igen. Helt öppen! "Inte undra på att du vill börja trycka på", sa Hillevi.
Vid 03.45 började de riktiga krystvärkarna. Nu fick man inte ha lustgas längre! Jösses tänkte jag. Jag hade aldrig tänkt på att jag skulle vara utan lustgas under denna fas! Jaja, det var bara köra på. Hillevi visade Jon hur han skulle hjälpa mig hålla huvudet mot bröstet samtidigt som jag krystade. Jon har sagt efter att jag var alldeles blå i ansiktet och på bröstet! Tog i för kung och fosterland! Fast det kändes som att jag tog i för lite. Men tydligen så räckte det gott och väl för ut kom hon! Ett tag under krystvärkarna kände jag ingenting! Rätt galet :-D Men vissa stunder gjorde det skitont. Verkligen spände mellan benen och jag frågade då hur mycket det var kvar! Ut kom Iris 04.33! Tror jag blundade 95% av förlossningen. :-P
Innan Iris kom ut så funderade Hillevi på om hon skulle klippa eller inte. Det bästa är ju att spricka av sig själv. Då läker man bättre då sårkanterna är mer ojämna och lättare kan "sättas ihop". Det blev i alla fall så att jag fick spricka av mig själv. Och detta var något som inte kändes alls under förlossningen!
Ja ut kom hon i alla fall, lilla älsklingshjärtat. Alldeles blå och gurglande halvskrik. Nu bad Hillevi Jon att lyfta upp Iris till mig. Men Jon fattade inte riktigt. Haha. Tror Hillevi fick säga åt han några gånger. Och då var navelsträngen kort så hon räckte bara till min mage! :-) Hihi. Men jag såg bra ändå! Hon var ju den finaste i världen!
Eftersom hon hade svalt fostervatten och hade lite svårt med andningen så skulle hon till det lilla rummet där de har all bra utrustning för att hjälpa nyfödda. Nu hade Carina Sandin kommit in för att hjälpa till lite, så det var hon som tog Iris. Här sa de åt Jon att följa med, han hängde inte med då heller ;-) Så jag fick lov att säga åt honom att följa med. Jag kände mig inte ett dugg orolig. Det gick ju så lungt till och jag visste ju att det var något som kunde hända. Medan de var borta med henne krystade jag ut moderkakan. Den största Hillevi hade sett på sina 20 år som barnmorska! 1240 gram!
Sedan var det dags att sy ihop mig där nere. Aj aj aj. Det var inte skönt kan jag säga. Fick bedövning. Fick bedövning igen plus sån där spraybedövning. Jag blödde rätt mycket så jag fick mycket sånt där som ska stoppa upp det. Men jag fortsatte blöda. Hillevi visste inte om blödningen kom från livmodern eller om det var någon ytterligare bristning längre in. Så jouren fick komma. Här fick jag fri tillgång till lustgasen! Tur det! Här försvann jag till Landet Ingenstans. En sväng hörde jag ljudet av peangen doktorn använde och Iris gnyende. Kling gny, kling gny, kling gny. Det där gick på repeat! Jag var lost in space. Men slutar man bara att andas lustgas så kommer man snabbt tillbaka till verkligheten. Det var i alla fall ingen ytterligare bristning utan blödningen kom från livmodern. Skönt! Nu äntligen fick vi vara tillsammans våran nya lilla familj. :-) <3 Vi fick världens godaste fika och bara myste.
Oftast ligger man på förlossningen kanske två timmar efter att allt som kommit ut har kommit ut. Men jag kunde inte resa mig utan att bli yr. Provade sätta mig på sängkanten ett antal gånger, men blev bara yr och fick lägga mig igen. Så jag fick ligga kvar några extra timmar på förlossningen. De tog ett Hb som visade på 103. Tappade över 1200 ml blod under förlossningen.
Sedan var det ändå dags att fara till BB, jag fick byta säng och rullas in på BB. :-P Jag blev sängliggandes de första dagarna. Jag kunde gå med stöd till toaletten utan problem, men väl där så blev jag så yr och det började susa och brusa i öronen. Allas röster blev dova. Så tillbaka till sängen fick jag gå med hjälp. En gång fick de hämta sängen till toaletten. Och en gång svimmade jag i Jons armar. Tur att han stod framför mig! Annars hade jag dunkat rakt ner i golvet. Under dessa händelser var jag vitare än vitast. Annars var jag bara blek :-P Mitt hb sjönk och sjönk. Till slut var det nere på 76. Tanken var att jag skulle få åka hem på onsdagen. Och jag ville verkligen hem men förstod ändå att det nog var allra bäst att stanna en natt till för de ville att jag skulle få blod. Var nog lika bra det. Annars skulle jag varit ännu tröttare. Så söndag natt till torsdag blev det på förlossning/BB.
Jon skötte sig galant i alla fall! :-) Mycket stolt över honom. Han gjorde precis som jag sa. ;-) Tycker att vi alla, Jon, jag och personalen hade ett väldigt bra samarbete!
Något som känns väldigt bra är att amningen har gått jättebra. Har hur mycket mjölk som helst. De på BB sa att amningen kunde drabbas eftersom jag förlorat så mycket blod. Men kroppen är smart och vet vad den ska prioritera. Lillan alltså <3. Inte mig, så detta gjorde att jag drog på mig en infektion mellan benen. Just nu knaprar jag två olika antibiotika. Men snart ska det nog kännas bättre!
Man ska inte vara rädd för förlossningen och den smärta man känner där. Utan tiden efter. Jag har haft så sjukt ont mellan benen. Men nu ska det väl ändå bli bättre! :-) Ska skriva ned den historien nästa gång.
Jag älskar Iris och jag älskar Jon. Världens bästa lilla familj. och katterna! ;-)
Beräknad förlossningsdag idag.
BM-besök vecka 40
Vikt: 79 (14 kg viktuppgång)
SF: 37(!)
Hb: 142 :-D
Blodtryck: 120/80
Lillans hjärtljud: 142
Huvud ruckbart!
Slutar knappra niferex då mitt hb är så bra :-)
vecka 39+0!
Alltså i vecka 40 nu! Sex dagar till BF. Och det känns så galet. Kan inte riktigt förstå att det faktiskt är den "sista" veckan nu. Kan ju vara 20 dagar kvar också men ändå. Tycker faktiskt att hon kan komma ut snart. Min farbror och faster kommer till övik på fredag. Så det vore ju som lämpligt om hon kunde komma några dagar innan dess så man kan få landa lite och inte är helt bakom flötet. Typ ikväll ;-P
Eller så kanske hon kommer på söndag, på planerad dag. 30 maj. Mammas födelsedag, farmors födelsedag och mors dag. :-) Pappa fyller förresten år den 29 maj. ;-P
Tycker att mina bristningar har blivit ljusare också. Eller i vissa vinklar i alla fall ;-) De är i alla fall långt ifrån så röda de var när de kliade som allra mest.
Kan i alla fall sammanfatta hela min graviditet som exemplarisk. Jag har mått så himla bra. Inga direkta krämpor. Halsbränna någon gång sådär. Ingen som helst foglossning. Inte blivit allt för tung, inte som känns av i alla fall. Eller ja, ibland kan det bli tungt att gå, men inte så att det är skitjobbigt. Svullna fötter har jag, men det är de enda det är, svullna. Har inte ont eller så i dem.
Nu ska vi bara hoppas på att förlossningen också blir exemplarisk! ;-) Min taktik är ANDAS och SLAPPNA AV!
Ska vi se hur det komma gå. Garanterat lättare sagt än gjort. Tur jag har Jon med mig. <3
