ingen dans på rosor
nu kommer ett Å-vad-jag-är-trött-inlägg.
Idag blir det inget Å-vad-underbart-liv-jag-har-inlägg. Nej nu ska vi ta lite vardags-inlägg. Nu kanske det låter superjobbigt. men allra oftast är det inte det. Bara ibland. Som idag.
Nu är klockan snart dags för lunch, och jag har inte hunnit ta på mig kläder eller ätit frukost. Nu blir det att jag priorterar att skriva detta inlägg istället eftersom jag har ett behov av att ventilera mig.
Idag känns det drygt att hon inte kan ligga själv mer än 5 minuter. Knappt det ibland. Ständigt bärande. Hon kan inte somna själv. Hon somnar i min famn, jag lägger henne i sängen, hon vaknar. Och det börjas om. Drygt att hon nu måsta ha Minifom-droppar innan varje amning. För ibland är det drygt nog att fixa med de här uppsamlingskopparna, och handdukarna och sölet. Sedan måste det ju skötas med att dutta wichyvatten i munnen på henne eftersom att hon har torsk. Och det vill man ju få bort. Men inte så lätt att komma ihåg det jämt. Sedan ska hon ha de dagliga dropparna av d-vitamin. Måstes också kommas ihåg. Sedan att det bara är jag som kan bära hon när hon är upprörd. För Jon duger inte. T ex igår då jag var rätt trött på kvällen, och när vi ska sova då tokskriker hon. Men hon bara skiker och skriker när Jon går omkring med henne. Så då måste ju jag kliva upp, och då blir hon lugn, Men får fortsätta vagga henne i en evighet eftersom om jag lägger ned henne börjas det bara om. Sedan har jag ju nå jädra skit mellan benen, svamp eller vad det kan vara. Så jag håller på att prova behandla med Lactal, som ska tryckas upp i muttan vid sänggånende. Hade ju självklart tagit det innan det var dags för mig att ta över Iris-bärandet. Så ja, allt rann ju inte ut. Men tillräckligt för att det skulle svida över hela muttan, samtidigt som man står och vaggar en Iris.
Sedan är det drygt att jag efter varje amning måste rengöra de här kopparna, för de måste ju vara rena när det eventullet blir akutamning. Man inte lust att diska ur de med en skrikande Iris under armen.
Nej om man ska försöka ta en brödsmula och dricka vatten.
Äsch, det är inte så farligt som det låter, bara någon gång. ;-p
Idag blir det inget Å-vad-underbart-liv-jag-har-inlägg. Nej nu ska vi ta lite vardags-inlägg. Nu kanske det låter superjobbigt. men allra oftast är det inte det. Bara ibland. Som idag.
Nu är klockan snart dags för lunch, och jag har inte hunnit ta på mig kläder eller ätit frukost. Nu blir det att jag priorterar att skriva detta inlägg istället eftersom jag har ett behov av att ventilera mig.
Idag känns det drygt att hon inte kan ligga själv mer än 5 minuter. Knappt det ibland. Ständigt bärande. Hon kan inte somna själv. Hon somnar i min famn, jag lägger henne i sängen, hon vaknar. Och det börjas om. Drygt att hon nu måsta ha Minifom-droppar innan varje amning. För ibland är det drygt nog att fixa med de här uppsamlingskopparna, och handdukarna och sölet. Sedan måste det ju skötas med att dutta wichyvatten i munnen på henne eftersom att hon har torsk. Och det vill man ju få bort. Men inte så lätt att komma ihåg det jämt. Sedan ska hon ha de dagliga dropparna av d-vitamin. Måstes också kommas ihåg. Sedan att det bara är jag som kan bära hon när hon är upprörd. För Jon duger inte. T ex igår då jag var rätt trött på kvällen, och när vi ska sova då tokskriker hon. Men hon bara skiker och skriker när Jon går omkring med henne. Så då måste ju jag kliva upp, och då blir hon lugn, Men får fortsätta vagga henne i en evighet eftersom om jag lägger ned henne börjas det bara om. Sedan har jag ju nå jädra skit mellan benen, svamp eller vad det kan vara. Så jag håller på att prova behandla med Lactal, som ska tryckas upp i muttan vid sänggånende. Hade ju självklart tagit det innan det var dags för mig att ta över Iris-bärandet. Så ja, allt rann ju inte ut. Men tillräckligt för att det skulle svida över hela muttan, samtidigt som man står och vaggar en Iris.
Sedan är det drygt att jag efter varje amning måste rengöra de här kopparna, för de måste ju vara rena när det eventullet blir akutamning. Man inte lust att diska ur de med en skrikande Iris under armen.
Nej om man ska försöka ta en brödsmula och dricka vatten.
Äsch, det är inte så farligt som det låter, bara någon gång. ;-p
Kommentarer
Postat av: Linda
Jobbigt att det ska kännas så drygt ibland. Men jag slår vad om att allt ändå är värt det :) Kramkram!
Postat av: Katarina
Du gör det bra Katarina! Verkligen tur att det är värt det. Hoppas att det går över snart. Det ska det väl göra? :) Stora kramar. <3
Postat av: petra
ja det tycker jag absolut att ni ska göra...en hel del jobb med det...men såå bra till ;)
Trackback
