katarinaostman

Dagens schema

- Husvisning Höglandsstrand
- Bröllop i Arnäs kyrka
- Björn fyller 25 år - gofika på fabriksgatan

Idag har jag sminkat mig och fixat till håret lite. Så här skulle jag vilja att jag orkade fixa mig varje dag. Men jag orkar helt enkelt inte.

Lilla Iris är förkyld. Kan nog säga att i natt  var den jobbigaste natten av alla hennes nätter. Tror jag ammade 4-5 gånger. Och så täppt i näsan så hon inte kan andas genom den, och då blir hon lite grinig och vill ha nappen, men då går det inte att andas alls. Då får hon näsdroppar, och då ska man vänta 15 minuter och sen amma - gissar på att hon ska svälja ned snoret. Efter det kan hon sova någon timme, men vaknar sedan igen.

Annars något nytt i livet med Iris, är att jag har börjat introducera gluten, så varannan dag får hon en liten bit smörgåsrån.
Igår köpte även farmor Anna-Lena smakportioner till Iris, så det ska jag nog börja med lite smått till veckan. Så pass smått att jag ändå ska fortsätta helamma till hon blir sex månader. Imorgon blir hon ju fem månader, stora lilla älsklingen :-)

Man kanske ska köpa ett sprillans hus. Egentligen. Sedan kan man köpa eget kök, fixa vissa väggar själv, tapetsera, golv, lister. Sånt som man kan fixa själv utan att det blir kaos om något inte blir som man tänkt sig.

Det tål att tänkas på. Men om jag känner Jon- och Katarinaförhållande, så får jag stå för det största delen av allt tänkande...

jäkla pengar. allt ska då kosta. pengar kanske inte gör en lycklig, men det man kan köpa för pengar kan!

På lördag ska jag i alla fall fara och kolla på de fula "nybyggda" skokartongshusen vid höglandssjön.

Varför ska det vara så jädra svårt att köpa hus? Man mår ju bara dåligt i slutändan.

:-(

Onsdagkväll den 22 september brummade vi i väg mot Turkey.
Jag hade innan tänkt en massa onödiga tankar om flygresan. Jag är inte rädd för att flyga, bara rädd för att dö. Så jag hade hunnit fundera på om det var något land som inte tyckte om Turkiet, om några eventuella terrorister skulle sitta på planet, funderat lite på hur många flygkracher det egentligen är på ett år och så vidare.

När vi väl klev på planet fick jag en lite mindre inombordschock. Skulle det här planet klara av att flyga till Turkiet utan att braka sönder?? Jag hade ju i mitt huvud tänkt att det var sådant plan som vi åkte till Vietnam med (märks kanske att jag aldrig varit på solsemester) alltså 3+4+3 platser i bredd. Nej då, här var det 3+3 trånga platser. Precis om miniflyget som man åker till Stockholm med. Att planet såg ut att vara från 50-talet gjorde ju inte saken bättre. Sedan blev det lite strul med platserna, då jag skulle ha Iris i famnen och ville gärna sitta brevid Jon. Men till slut blev det så att jag satt i mellan Jon och Anna-Lena. Skönt! Ja, sedan hade jag planerat att amma Iris när planet skulle lyfta och landa. Så när planet började rulla började jag amma. Ja alldeles för tidigt. Iris hann äta klart tills det var dags för planet att lyfta. Tokskrik från Iris tills man kunde knäppa lös sig och kliva upp och vagga henne i mittgången. När Iris skrek började jag grina, tyckte allt bara kändes jobbigt. Det dumma gamla planet, de trånga platserna, att inte kunna resa sig när Iris var ledsen och blabla. Efter ett tag slutade iris grina och allt kändes mycket bättre. Hon somnade kanske vid 23 och sov sen i min famn hela vägen till hotellet, där hon sov vidare i sängen till 09.00. Landningen gick superbra då hon sov hela tiden.

Under resans gång blev plötsligt en medpassagare likblek i ansiktet och ögonen rullade bakåt! En flygvärdinna fick lov att ropa ut i högtalaren om det fanns någon doktor eller vårdpersonal bland passagerarna som kunde hjälpa till. Fort var den en kvinna som flög upp från sin stol och rusade fram till farbrorn. Sedan kom någon till och hjälpte till. Efter ett tag tror jag han vaknade till, han fick ligga på alla säten med benen i högläge. Till slut mådde han nog bättre för jag såg att han satt upp. Tack vare denna incident kom vi 45 minuter tidigare till Turkiet, för planet måste ha brassat på när mannen blev sjuk. Det bara kröp i mina sjuksköterskefingrar när detta hände, men Iris hade nyss somnat i min famn, plus att det redan var folk som hjälpte till, med det kändes i mitt hjärta att jag ville hjälpa till! :-)

Det gick så bra i Turkiet även i fall det var så varmt. 30 grader i skuggan, och ibland upp åt 45 grader i solen. Varje dag smorde jag in hela Iris med solskyddsfaktor 30, sedan fick hon ha solskyddströja och hatt, båda med faktor 50. Hade även en solskyddsfilt med faktor 50. Iris var till allra största del bara i skuggan. Tur att man var några stycken som hjälptes åt, så man kunde få lite sol på sig och få bada i poolen. Tack för det! :-)

Dagarna bestod utav sola, bada, äta och dricka ;-) Vi bodde på ett relativ litet hotell med lägenheter. Tyckte jag var väldigt trevligt för man kände igen alla i personalen, och Iris gick hem hos dem alla. :-) Turkar älskar barn! Väldigt roligt. De var så snälla och mysiga.

Jag kan varmt rekommendera andra att fara och resa med små barn! :-) Men det skulle inte vara någon hit att bara jag och Jon och Iris for. Då skulle vi bara vara i skuggan hela långa dagarna :-P

Två veckor senare landade vi på onsdagkvällen i Umeå. Nöjda över resan och glada över att vara hemma!
Trots att jag ätit glass varje dag hade jag inte gått upp något i vikt när jag kom hem. Skönt! Det betyder ju att jag kan fortsätta äta glass varje dag... ;-)

Det har löst sig! Jag är så glad!! NU kommer det bli så jädra bra!

Visst är vi glada Iris?

Denna klänning måste jag ha! storlek 36 eller 38 borde vara bra.
Den är från H&M. plus att den har axelband. Tror färgen ser mer mörkrosa, cerise ut.

Har du den och vill sälja den till mig??
Eller vet du någon som har den?



snälla snälla hoppas jag kan få tag på den